Idag har jag firat att jag gått in på år 38 i livet. God mat, shopping med familjen och lite jobb i trädgården summerar högtidsdagen. När man tänker 38 framåt så känns det vääldigt långt fram i tiden, men när man ser sig tillbaka så undrar man vart alla år tagit vägen. Det känns som igår när man satte sig på cykeln på väg till sin första skoldag. Det var 15 år sedan min fru och jag sa ja till varandra i Osby kyrka. 12 år sedan vår son föddes. Och så allt annat som hänt däremellan.
Tiden går och frågan är vad vi fyller den med. Tiden väntar inte på oss och kompenserar oss inte om vi missbrukar den. Så hur vill jag leva mina kommande 38 år? Jag tror jag vet, men det skadar inte att ännu en gång, både nu och då, se till att tiden används till det som har värde, mål och mening.
Filipperbrevet 4:8... Och så, mina bröder: det som är sant, det som är upphöjt, rätt och rent, det som är värt att älska och akta, allt som kallas dygd och allt som förtjänar beröm, ta fasta på allt detta.
En annan trevlig "present" var beskedet att jag blivit antagen till en kurs för pastorer med start i höst. Jag ser verkligen fram emot att sätta mig i skolbänken igen. Mer om det senare.