Tyckande och tolkning.

I gårdagens Dagen publicerades en intressant undersökning som gjordes av bokförlaget Metusalem under konferensen Lapplandsveckan, angående unga kristnas syn på vad som är synd eller ej. Utan att gå in på frågeställningarna i detalj så kan man säga att vår syn på vad som är synd eller ej många gånger sker utifrån tyckande och tolkning. För en del är det synd att dricka alkohol, för en del är det inte en synd. För en del är det synd att röka, för andra är det inte en synd. En sådan debatt är i längden overksam då man lätt intar vars ett dike och så skjuter man det ena argumentet efter det andra mot varandra. Det leder ingenstans.

Många gånger bottnar vårt tyckande i en "du får inte-mentalitet". En del av oss kanske växte upp i hem där enda argumenet för att inte få göra vissa saker var, du får inte. Eller så hamnar vi som kyrka i "du får inte mentaliteten" för vi är rädda att konfronteras med frågorna. Vi blir en kyrka mer känd för allt vi är emot än allt vi är för.

Istället för "du får inte" så är frågan varför? mer berättigad. Varför dricka, röka, tänka mer på sig själv, ragga eller gå ut på krogen? Vad är motivet till en sådan livsstil? Varför måste vi göra det? Vad är syftet? Om vi skall vara ärliga så handlar det inte om vad vi tycker utan vad bibeln säger i olika frågor. Om detta kan vi givetvis tycka och även tolka. Många gånger är det märkligt vad vi kan hitta stöd i Skriften för saker som vi egentligen vet andas kompromiss och delad håg. Man kan bli så fri fri, att man tappar begrepp och perspektiv likaväl som om man är lagisk, stram och snäv.

Frågan, varför, kan hjälpa till att rannsaka motiv och bringa balans och ordning i ett tyckande och tänkande som annars kan dra iväg allt för långt.