Idag har jag spenderat ett antal timmar med en kollega på västkusten. Lite nu och då möts vi "live" eller via telefon och talar om liv och pastorstjänst. Både det som är positivt och det som frustrerar åker upp på bordet.
Att dela livet är viktigt. Vi behöver öppna upp för varandra. I detta ligger både styrka och beskydd. Det är inte ett nederlag att tala om hur man har det, det är tvärtom vägen framåt.
Många gånger vågar vi inte visa svaghet för vi tror att det gör oss ännu svagare som ledare. Jag tror det är raka motsatsen. Ingen är perfekt. Ingen klarar allt. Och just därför behöver vi varandra mer än någonsin.