Nya möjligheter.

Jag såg ett pappersark fullskrivet med bokstäver och ord
Grova stavfel och språkfel
Osköna överstrykningar
Fula plumparKlumpiga staplar
Slarviga öglor

Jag läste och upprördes i mitt innersta
Vilken klåpare hade komponerat detta nonsens?
Vilken inbilsk narr hade skapat detta fuskverk?
Då såg jag med ens vad det varoch rodnade av blygsel och skam:
Det fullskrivna arket var mitt gångna år
Jag själv var den klene skrivaren,mästaren till klottret och kråkfötterna
Och längst ned på sidanhade en mäkta sträng lärare skrivitmed rödaste blodett rättvist betyg:Underkänd!

I samma stund skymtade jag en hand,som räckte mig ett nytt,bländande vitt,oskrivet ark,och förnam en röst som sade:
Skriv!

Det vita arket var mitt nya år

/Dikt av Nils Bolander

Lovsång till Mästaren.

Du är den rikedom jag söker, du är mitt mål och min belöning
Du är den skatt som Gud berett mig,
Fast mina ögon inte sett dig, älskar jag dig
Jesus, älskar jag Dig

Helig är du
Helig, och underbar
Heligt, ditt dyra namn

Citat för 2009.

Hörde ett bra citat idag från Carl-Gustaf Severin; Medan vi väntar på den stora väckelsen kan vi åtminstone försöka att vinna en människa för Gud.

Det är ett tänkvärt påstående. Vi har ibland en benägenhet att fastna i hur stort allt skall bli som vi håller på med, hur många som skall bli frälsta, och hur väldigt mycké som skall ske på en gång, att det blir på bekostnad av det lilla, nämligen en människa.

Vi skall givetvis tänka stort, tala stort och tro stort. Vi behöver mer av den andan i Sverige idag bland de troende. Men ingenting blir stort utan mycket av det som är ett. En människa + en människa + en människa, blir i längden någonting stort, om vi bara fortsätter att oförtrutet se en människa var i vår värld.

Jesus predikade för skarorna, men han tog också tid med en människa. För som Carl Gustaf sa idag, - Gud frälsar inte skaror, utan individer, en och en. Låt oss under 2009 fokusera på en människa var, lite extra. Förlåt om jag tar i för lite, men... en människa som vi ber extra för, uppmuntrar mera, betjänar mera, tar mer tid med, under 2009. Då är det mycket som kommer att ske nästa år tack vare att vi alla ser en liten människa var, i vår stora värld.

Nyårskonferensen.

Just nu pågår nyårsfestivalen på Livets Ord. Gå in på www.livetsord.se och följ mötena.

En bra start på 2009.

Hur du går in i ett år betyder mycket för hela året. Starten är viktig, även om det varje dag behöver fattas rätta beslut. En bra start på 2009 är att ge lite extra tid och utrymme till bön och fasta.

Med början den 1 januari kommer vi i kyrkan att hålla en 21 dagars bön och fasteperiod. Måndag till fredag är det bön i kyrkan 19.00 och vi uppmuntrar att avstå mat för att istället ge den tiden till bön och bibelläsning.

Jag kommer att försöka använda bloggen till att skriva lite om fasta, ge lite vägledning och möjlighet för dig att hänga på och bli delaktig, även om du inte kan närvara. En bok som jag vill rekomendera dig att läsa är Fasting av Jentezen Franklin. Du kan köpa den på Amazon.com

Låt oss tillsammans få en bra start på 2009!

Det du kanske inte visste om Stockholm.

Eftersom jag fortfarande är "stockholmsbo" i och med mitt arbete i Norrortskyrkan så tänkte jag sammanfatta en lite smårolig artikel som jag läste igår på flyget till Malmö/Sturup. Artikeln baseras på ett 100-tal intervjuer och en mängd källor på Stadsbibliotekets Stockholmsvadelning.

Stockholm har..
- 12110 hållplatser
- 1701 restauranger
- 1769 frisörsalonger
- 55 seven eleven
- 59 McDonalds

Jul i Stockholm..
- På Grand Hotel slukar gästerna vid julbordet två ton sill.
- Femtusen juleljus tänds i Stenbecks gran
- Den högst belägna granen står på Globen, 85 meter ovan mittcirkeln på hockeyrinken.

I Stockholm finns..
- 15000 taxichaufförer
- 6900 journalister
- 175 kyrkor
- 244 kolonistugor i Tantolunden
- 33452 studenter på universitetet och på Operahögskolan bara 47

Just idag i Stockholm..
- föds det 33 barn
- snurrar klockan på NK:s tak 7200 varv
- säljs 2410 liter popcorn på Filmsatden Sergel
- lyfter 299 flygplan från Arlanda
- kör 67000 bilar över Johanneshovsbron
- rycker polisen ut 1200 gånger

Lite till om Stockholm..
- varje dag gör stockholmaren av med 180 liter vatten
- genomsnittresan med taxi tar 15 minuter och 35 sekunder
- skyltdockorna på Biblioteksgatan byter kläder en gång i veckan
- under ett år dricker publiken på Råsunda 1½ ton kaffe

Källa: DN Söndag 28 december 2008

Citat för måndagsliv.

Om jag möter andra människors behov, kommer Gud
att möta mina.

Det krävs fem positiva tillsägelser för att kompensera
för en negativ.

Var en som ger, inte tar.

Det du sänder ut kommer alltid tillbaka till dig.

Källa: Bli ett bättre du. Joel Osteen. (Livets Ords förlag)

Hemma igen.

Efter en kort utflykt till Vallentuna är man tillbaka igen på skånsk mark. Det blev som jag skrev på annandagen. Miljoner skåningar hade tänkt samma sak som oss, nämligen att bege sig ut på mellandagsrea. Det var långa bilköer och ordentligt trångt i handeln, men vi fyndande lite i alla fall.

Årets två sista möten klarades av idag. 11 i Vallentuna och 18 i Höör. Härlig stämning, bra med folk och god atmosfär. Ser fram emot 2009! Mer om det närmare nyårsafton.

Det är en förmån att få vara med i en levande församling med många härliga människor. Vi har alla det gemensamt att vi är älskade av Gud. Ingen av oss kan förhäva sig över den andre. Alla är vi i behov av nåd och barmhärtighet från Gud varje dag i livet. Att dessutom få stifta bekantskap med nya vänner som kommer är så kul och berikande. Vi har det bästa framför oss. Önskar dig en god söndakväll.

Annandagsrea.

Det är en härlig annandagsförmiddag i Höör. Rimfrost på träden, klarblå himmel och några minus. Riktigt vackert!

Idag står shopping på schemat. Låter mer avancerat än vad det är, men vi skall ut i vimlet bland miljoner andra Skåningar och se om man hittar nåt plagg med röd prislapp på, eller ännu bättre, halva priset på reapriset.

Ikväll går flyget mot Stockholm/Arlanda.

Julfrid.

Juldagen har varit precis så lugn och skön som en juldag skall vara. Har precis kommit in från en promenad i undrbart vinterväder. Barmark, sol, och någon plusgrad, perfekt!

Har börjat läsa en intressant bok, som handlar om Manfred Björkkvist, skriven av Torbjörn Aronsson. Ett verk som Torbjörn för övrigt doktorerade med i början av december i Uppsala. Om en stund bär det av till goda vänner för en bit mat och hygge (som man säger över sundet). Julfriden fortsätter.

Öppen Julkyrka.

För en timme sedan avslutade vi vårt öppna julfirande i Charisma. Från klockan 12-15 hade vi öppet hus med ett 25 tal deltagare i alla åldrar. Tanken var att ha öppet några timmar på julafton för människor som inte annars skulle smakat på julstämning och gemenskap.

Ett digert julbord, godsaker, julmusik och härlig gemenskap gjordet att timmarna flög iväg. Det känns väldigt gott att sätta av några timmar för andras skull, att släppa lite på det egna till fördel för andra, en dag som denna.

Ett STORT tack till alla som gjorde dessa timmar så goda och innehållsrika. Jag ser redan fram emot nästa år!

En riktigt God Julhelg!

Julevangeliet.

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som väntade barn.

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.” När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen, sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

Christmas carol.

O Come All Ye Faithful, Joyful and triumphant,
O come ye, O come ye to Bethlehem.
Come and behold Him, Born the King of Angels;
O come, let us adore Him, O come, let us adore Him,
O come, let us adore Him, Christ the Lord.

O Sing, choirs of angels, Sing in exultation,
Sing all that hear in heaven God's holy word.
Give to our Father glory in the Highest;
O come, let us adore Him, O come, let us adore Him,
O come, let us adore Him, Christ the Lord.

All Hail! Lord, we greet Thee,
Born this happy morning,
O Jesus! for evermore be Thy name adored.
Word of the Father, now in flesh appearing;
O come, let us adore Him, O come, let us adore Him,
O come, let us adore Him, Christ the Lord.

Julstämning.

Helen har fixat och donat hela dagen idag. Hon har gjort i ordning julskinkan, bakat kakor och förberett allt däremellan. Vi har haft våra goa grannar inne på kaffe idag, äntligen. Vi konstaterade att man säger att det skall bli av, och sen ett år senare sitter vi där med kaffekoppen i hand! Men bättre sent än aldrig...

Julmusik på stereon (Sjögren, Sinatra, Clamp, Grant m.fl), ljus tända, risgrynsgröt på bordet och ett allmänt mysskimmer lägger sig i det Svenssonska hemmet. Det är jul.

Herrens födelsedag.

Följande inlägg är hämtat från hemsidan Teologiforum.

1. Idag ifrågasätter en del kristna att man ska fira Kristi Födelses Fest. Men den födelsedag i historien som är mest värd att fira är när Gud blev människa, inkarnationen, och julen, eller Kristi födelses fest, är egentligen ett firande av just inkarnationen. Gud själv iscensätter historiens maffigaste födelsedagsfest med änglasång, och att vanligt folk såväl som kungar samlas vid krubban.

2. Ingen människa vet Jesu födelsedatum och i de stora kyrkorna är man ju delad: östkyrkan 6 januari, västkyrkan 25 december. Eftersom man inte vet dagen men ändå vill fira den är kanske dagen inte heller det viktigaste. Å andra sidan är det ju lämpligt att man gör det på samma dag i hela kyrkan ­ nu kan det vara lite opraktiskt att man är delad, särskilt när man som undertecknad arbetar bland kristna både i länder med östlig och västlig tradition. Eller är man helt enkelt glad att komma på två fester =).

3. Kom ihåg att Paulus varnar oss för att fastna i kalenderfrågor ­- Kol 2:16­-23. Om kalender eller andra bruk blir huvudfrågor har vi tappat fokus! Kalender, vad vi äter, exakt när eller hur vi firar sabbat ÄR inga huvudfrågor i Kristus och ingen blir lyckligare av att vi lägger nya ok på människor. Att kristna sedan observerat söndagen som sin firningsdag sedan två tusen år är ju en sund och stark tradition med bibliskt stöd: det är Jesu uppståndelsedag och Paulus pekar tydligt på söndag som dagen då man samlas, 1 Kor 16:1,2; Apg 20:7.

4. Man vet att Kristi födelses fest firades kring år 200, i Egypten, som hade en stark kristen kultur. Ursprunget kommer alltså inte alls från Babylon. I olika delar av kyrkan firade man den på olika dagar, och första gången man nämner 25 december är i Antiokia, då av Johannes Chrysostomos, men det är möjligt att man har belägg för ett firande i december redan 205. Har man belägg för detta kan firandet förstås vara äldre.

5. Varför då 25 december? Den kristna kyrkan har ofta markerat sin seger över gammal hednisk religion genom att riva ner templet och kulten och bygga nytt på samma ställe. Ett bra exempel är Gamla Uppsala. På samma sätt gjorde man här i kalendern. 25 december var en solfest, Natalis Invicti (den obesegrades födelse), och när man predikat Kristus hade man redan använt solen som bild för honom. Han är den starkaste ljuskällan, full av helighet och den Sanna Ljuset. Alltså ville man krossa en hednisk kult av solen ­och det finns källor som visar att man inte på någon sätt ville blanda samman solkult och Kristustillbedjan utan ERSÄTTA solkulten genom denna fest!

6. Chrysostomos anknyter till namnet den Obesegrades födelse och säger: vem är obesegrad om inte Kristus, och till soltemat, och säger: vem är en sol om inte Jesus.

7. Alltså: att man ersätter ett hedniskt motiv med ett kristet är väl bara bra, så länge man inte låter det hedniska krypa in i den kristna tron. Vi kan alltså lugnt fira jul, eller Kristi Födelse den 25 december lika väl som ett annat datum. Men att inte fira Kristus för att Torah inte nämner hans födelses fest i förskott blir ju tokigt. Jesus är Messias och när han kom var tiden fullbordad. Med Messias kommer fullbordan av alla löften: Pesach får sin fulla betydelse som exodus från mörkrets välde, pingsten likaså, som det nya förbundets fest, då Guds vilja inte längre bara är skriven på rullar och tavlor utan i våra hjärtan.

8. Kristi födelses fest, liksom så mycket annat som man gör i en andlig gemenskap som kristendom eller judendom, har alltid med tradition att göra. Om någon religion har respekt för tradition som växer fram från Sinai och framåt flera tusen år så är det judendomen. Där har man förstått att Ordet hela tiden måste tillämpas i varje ny tid ­ läs Mishna och Talmud, där detta är hur självklart som helst. Detta förde apostlarna med sig in i den messianska rörelsen (Kyrkan) och därför är det självklart att kristna har funnit lämpliga kulturella former för sin tillbedjan av Honom som är den Osynlige Gudens avbild, Jesus Messias, vars namn ska vara välsignat i evighet!

Anders Gerdmar är doktor i Nya testamentets exegetik (Uppsala Universitet) och Dean of Theology vid Livets Ord University.

Vinterväder?!

Då var fjärde advent avklarad och det är snart julafton. Helen och jag satt och pratade med några vänner över en kopp kaffe idag om vi tyckte att julstämningen infunnit sig. Vi var alla överens om att den kunde vara bättre!

Sju grader, sol, och nästan lite vårkänsla i luften sådär två dagar före julafton, hjälper ju inte direkt till att skapa den där stämningen man vill ha men, men. Jag skall villigt erkänna att jag tycker det är perfekt vinterväder!

Fullt tryck!

Sitter på ovanvåningen och känner mig "gammal"! Det är fullt tryck i huset och ungdomarna har opckuperat nedanvåningen. Det är julfest med allt vad det innebär. Skratt, julmusik, julklappsutdelning, gött tilltugg mm. Vi har ett härligt gäng i kyrkan.

Ikväll talade jag om vad Jesus gjort för oss genom sin död och uppståndelse och vilket enormt lidande han gick igenom för vår skull. Jesus kom för att ge världen liv och genom hans offer får vi alla liv. Korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som tror är det en Guds kraft, skriver Paulus. Det lidande Jesus gick igenom är svårt att förstå, men han gjorde det för att han älskar oss.

I slutet bad vi att den helige Ande skall göra Jesu lidande verkligt för oss i vår liv så att vår kärlek och tacksamhet kan flöda över i oss när vi tänker på allt han gick igenom för vår skull. Det var en stark atmosfär och Gud rörde vid oss.

Nu är festen i full gång och jag tänker på vilken härlig mångfald och rikedom vi äger. Fest och glädje i kombination med allvar och eftertanke gör det kristna livet rikt på så många sätt.

Det bästa framför!

Ikväll har teamet som arbetar med ungdomarna träffats för att planera och samtala om ungdomsarbetet i Charisma. Jag måste säga att det är ett privilegie att få ha dessa ledarpar i just vår församling! Överlåtna, målmedvetna, villiga, alla med målet att träna upp en ung generation i helöverlåtet kristenliv och lärjungaskap.

Det "känns i luften" att vi står inför spännande och innehållsrika tider i arbetet. Att se unga människor respondera på kallelsen från Jesus slår ut allt annat. När man märker att hungern och törsten efter mer av Gud tilltar i en ung människas liv, då är det värt allt slit. Många saker kom upp på agendan och vi ser fram emot ett spännande 2009! Watch out!

Julblommor.

Igår kväll besökte jag några av de äldre medlemmarna i Norrortskyrkan och gav dom en hälsning och julblomma från församlingen. Skall erkänna att jag var seg i kroppen när jag skulle ut efter den senaste tidens tempo, men när jag packade ihop efter kvällen var jag fylld med ny kraft och energi.

Att få sitta ner några minuter med dessa underbara människor gav en andlig injektion som heter duga. Efter alla artighetsfraser kommer man direkt in på Guds verk, väckelse, genombrott i samtalet. Deras ålder är hög, kropparna värker, de har varit med om både uppgång och nergång, men deras inre människa är vital och sprudlar av liv.

Vilket vittnesbörd och mönster för oss som är yngre att ta efter; att leva hela livet för Jesus, hela vägen fram, brinnande och överlåtna mästaren.

Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren. [12] Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen. Romarbrevet 12:11-12

Livets söndag.

”Vad är då en människa, att du tänker på henne, en människoson,
att du låter dig vårda om honom?”
Psalm 8:5

Människans värde och värdighet måste alltid försvaras. Alltför ofta ses människan som ett objekt, inte ett subjekt. Alltför ofta blir vi värderade utifrån vår förmåga, inte utifrån det vi faktiskt är - människor. Genom att väva in nyttoetiska aspekter i synen på människan, får vi ett farligt samhälle: ”Är du inte produktiv och nyttig är du inte värdefull.” ” Är du inte önskad är du inte värdefull.”

I ett samhälle där nyttoetiken råder riskerar den svaga och lilla människan att hamna i ett hopplöst underläge. Då kan kristen etik och människosyn vara en garant - för det lilla och svaga livet, för den sjuke, den svage och den ofödde. Genom att utgå från att varje människa är oändligt värdefull och skyddsvärd utgör de kristna värderingarna ett försvar varhelst människovärdet ifrågasätts eller kränks. Oavsett hälsa, ålder och kön är synen på människan och hennes värde densamma.

Livet är en gåva som fyller oss med tacksamhet och glädje. Tillsammans har vi alla ansvar att försvara mänskolivet och försvara det unika människovärdet. Denna söndag kan vi på ett särskilt sätt få uttrycka vår förundran över och uppskattning av livet, alltifrån dess början till dess slut.

Låt oss åter säga ett tydligt ”JA” till livet och ett ”JA” till livets Herre – Han som är skaparen av allt liv och som vill liv i gemenskap med Honom.

Tomas Seidal är docent, överläkare och verksamhetschef vid Länssjukhuset i Halmstad, samt ordförande i JA till Livet.

Källa; http://www.jatillivet.se/

Svensk väckelsehistoria.

Ebba Boström, pionjär i 1800-talets Sverige, grundade Diakonistiftelsen Samariterhemmet i Uppsalas fattigkvarter för mer än 100 år sedan, först i form av räddningshem för unga kvinnor, barnhem, sjukhus och diakonissutbildning.

Ebba Boström var syster till statsministern Erik Gustaf Boström (1891-1900, 1902-04) och ekonomiskt oberoende. Efter en andlig kris och en omvälvande andlig upplevelse beslutar hon sig för att ägna sitt liv åt en kristen omsorg. Hon reser till London för att arbeta på den evangelikala diakonissanstalten Midmay Park. Under en svår sjukdom blir hon mirakulöst helad utan läkarhjälp. Hon är övertygad om att hon är bärare av helandets nådegåvor och beslutar sig för att vid återkomsten till Sverige tillsammans med några systrar starta ett räddningshem för prostituerade flickor 1882.

Under hennes ledning utvecklas visionen till att omfatta ett tjänarinnehem 1883, 1884-86 ett barnhem och sedan ett mindre sjukhus. Vid det här laget har Boströms verksamhet blivit mer och mer kontroversiell. I det lilla sjukhus hon startat behandlades de sjuka framför allt med förbön och Guds ord. Genom sin tro, sin självständighet, och sitt ekonomiska oberoende, skapade Ebba Boström ett vidsträckt diakonalt arbete med helbrägdagörelse genom tro som en av verksamhetens pelare.

Att minnet av Ebba Boström fortfarande är levande vittnar också den uppmärksamhet som visades 100-årsminnet av hennes hemgång. Den 20 okt 2002 högtidlighölls minnet av Ebba Boström Samariterhemmets grundarinna med kransnedläggning vid graven, med föredrag av Tuulikki Koivunen Bylund och samkväm på Samariterhemmet. Flera släktingar var närvarande.

Källa; Aronsson, Guds eld över Sverige

Citat.

När vetenskapen slutligen kikar upp över bergets krön, kommer den att upptäcka att religionen har suttit där hela tiden.

Ora et labora.

Har precis avslutat ett ledningsmöte i kyrkan. Ikväll hade vi på förväg bestämt att tiden inte skulle gå åt till planering och planer utan istället vigas åt bön och förbön för varandra. Det behövs planering, struktur och allt som hör det till. Men ibland behöver vi lägga dokumenten åt sidan och be tillsammans som församlingsledning, länge och intensivt. Be och arbeta är vad titeln här ovan säger. Både och, inte antingen eller.

Bönen är den troendes liv. I bönen ser vi, hör vi, mjuknar vi, upplyses vi, bryts vi, stärks vi, ödmjukas vi, ja listan kan göra lång. Att be tillsammans är en nyckel för framgång. Överenskommelsen och enheten i bönen kan förflytta berg och göra det omöjliga möjligt.

Bönen skall inte vara en någonting man skyddar sig bakom, en ursäkt för att man inte vågar fatta beslut. Ibland är det färdigbett och det är handling som gäller. Men ibland är det det också det motsatta perpsektivet. Många gånger tror jag att vi frestas till handling utan att det är bearbetat i bön både hos oss själva och som team. Bön och arbete hör ihop.

Bakom persienner och stängda dörrar.

På resorna mellan Skåne och Stockholm har man åtskilliga timmar på sig att fundera på både det ena och det andra om man vill. Igår satt jag och tänkte tillbaka på åren som gått och kom på en rolig episod nån gång i början på 90-talet. Jag minns inte exakt när det var, men det var på den tiden Ulf Ekman och Livets Ord var ordentligt på tapeten i media. Alla hade en åsikt både inom och utom kyrkan.

På den tiden arbetade jag i en Pingstförsamling i Skåne. Jag hade mer och mer börjat få upp ögonen för det Livets Ord predikade och stod för, men det var väldigt känsligt i den församling jag var i och, för övrigt i hela Pingströrelsen. (Tack och lov att det är annorlunda idag!)

Jag minns att vi hade haft en barn/ungdomssatsning och hade därför hyrt in den största tv/video man kan tänka sig. Det var som en mindre bioduk. När samlingen var klar för kvällen och alla gått hem, rullade jag ner persiennerna i församlingsvången så ingen skulle se mig, låste dörrarna, och satte i videokassetterna som jag lånat i smyg av en god vän. Sen tittade jag på, jag tror det var fem eller sex möten i sträck, till långt in på småtimmarna. Kunde inte låta bli att skratta åt det hela igår på tåget. Det var lite småkomiskt alltihop när man tänker efter. Bakom lås och bom tittade pastorn på undervisning som skulle sätta den troende fri!

Jag har genom åren mött många som gjorde samma upplevelse, om än på annat sätt. Man berättar om hungern och längtan man hade efter mer av Gud. En längtan som också skapade missförstånd, separation och ibland, tyvärr, kyla och avståndstagande från andra kristna. Idag behöver man inte rulla ner och låsa om sig. Det blåser nya vindar i landet och i kristenheten och det bådar väldigt gott för framtiden!

Mot Ribbingebäck igen...

för en ny modul på Pastorskursen. Som vanligt förväntansfull! På kvällarna är det en mängd uppgifter som skall göras i Norrortskyrkan, så det blir intensiva men meningsfulla dagar. På lördag är det dax för en härlig tradition, nämligen julbord på Stensnäs med församlingsledningen.

Det där är något som vi med ett gott skratt brukar planera in nån gång i augusti månad, så vi säker vet att vi får med det i planeringen! Goda traditioner får inte brytas eller missas. Så på lördag är det go mad, möed mad och mad i rättan tid, som vi skångar brukar säga!

Åtta kännetecken på växande församlingar.

Carl-Erik är domkyrkokomminister och arbetslagets ledare i Klara Kyrka i Stockholms city sedan 1989. Församlingen upplever ständig tillväxt genom sitt arbete. Han har utgett ett 15-tal böcker och skrifter. Enligt Carl-Erik hittar man nio gemensamma nämnare för växande församlingar världen över.

Kyrkor som växer;
1. Är öppna för alla
2. Bryr sig om människor i nöd
3. Har en kärleksfull gemenskap
4. Predikar Jesus
5. Lever rent
6. Vågar lida för sin övertygelses skull
7. Ber
8. Frigör lekmännen
9. Är beroende av Anden i allt de gör

Artikel.

Seven Things That I Have Learned
by Frank Houston

Frank Houston is a living legend with more than 50 years of serving the Lord. He had been General Superintendent of the Assemblies of God in New Zealand for 14 years, and pastored a large church in Wellington, when he felt the call of God to move to Australia. At the age of 55, he left everything behind and founded Sydney Christian Life Centre, in obedience to the call of God.
That was 22 years ago and since then, Sydney CLC has planted more than 70 churches all over the world, including Hills Christian Life Centre pastored by Brian Houston.

We had one question for this living legend, who has given everything to fulfil the purposes of God in this nation and across the globe: the seven major things he deems valuable lessons learned for effectively serving God. Frank Houston: There are of course, many major lessons one learns in over half a century of living as a minister of the gospel. Let me attempt to narrow it down.

1. Relationship with God
We are creatures of habit. We all know there are good habits and bad habits. Long ago I developed the good habits of daily personal prayer and Bible reading. I made a shocking discovery while involved with executive council work, both here and in New Zealand, that numbers of ministers rarely read their Bibles devotionally and not even prayed on a daily basis.
2. The Anointing
To this day I am completely dependent on God for his anointing, not only to preach and teach his Word; also to live the Christian life. It is humbling but satisfying to hear one’s children testifying ‘Dad lived at home what he preached from the pulpit.’ Now let me quickly say I should have done very much better. Jesus said, ‘without me you can do nothing.’
3. Love for People
I learnt years ago that if I were to be a successful minister in God’s eyes I would have to discover how to love people. Even how to love your enemies! Take another look at the lives of Jesus and his apostles. Spend more valuable time with people. What unnecessary things could be cut out so that this could happen? (Read again 1 John 4:7-11).
4. Family
‘God has set the solitary in families’. That one biblical statement is startlingly important to me and should be to every Christian leader. Hazel and I have five adult children, fifteen grandchildren and five great grand children. I can’t express to you just how important they all are to us. I pray for them personally every day. Never underestimate the importance of family.
5. Mentoring
How much greater the church of Jesus Christ would be if all pastors and leaders seriously accepted the challenge to mentor others. As a leader I feel obliged to God and the people I serve to seek out leadership potential and do all in my power to mentor them and in turn train them to be mentors of others!
6. Confidentiality
I learnt early in my ministry the importance of being able to control my tongue. Wise and great leaders have numbers of certain traits and characteristics. Confidentiality is one of them. Knowing when not to speak so you don’t. Proverbs 18:7 ‘A fool’s mouth is his destruction and his lips are the snare of his soul.’
7. Never threatened by success of others
God teaches us that we should rejoice with those who rejoice. To be threatened by other’s success is a great weakness. It is an attitudinal problem of the soul. If you are plagued by it, confess it to God and take positive steps to change your mind. Romans 12:2 ‘…be transformed by the renewing of your mind…’

Julbord.

Ikväll var Helen, David och jag bjudna på Julbord av goda vänner på Löderups Strandbad utanför Ystad. Man ser alltid lika mycket fram emot det varje år. Skulle jag lägga en röst på vad som är smaskigast på julbordet får det bli sillen. Det är en fröjd att sätta tänderna i alla dessa sorter som erbjuds!

Efter några timmars tuggande drog vi hemåt igen för lite snack och glögg. Det har varit en helgo kväll med goda vänner. Livet är rikt!

Fullt ös!

Kom hem för någon timma sedan från kyrkan. Ikväll var det ungdomsmöte med Charisma Höör & Göingekyrkan Hässleholm tillsammans. Vilket gäng! Vilken lovsång! Vilken Gudsnärvaro!

Snacka om positivt tänkande!

Sir, we are surrounded!
Excellent! We can attack i any direction!

Isgata.

Från mitt arbetsrum har jag utsikt över vägkorsningen Hörbygatan-Kroksgatan. Det slirar på ganska bra för både bilister och cyklister denna morgon. Baksidan av ett vintervykort är isgata och halka, men ,men.

Igår kväll träffade jag gänget i Chrisma Lund. Alltid kul att vara där och träffa folket. Idag står studier och samtal på programmet.

Härlig respons!

Hörde igår via en av våra ungdomsledare, vad en av ungdomarna sagt om Charisma. - Jag trivs bättre än någonsin i kyrkan! Det där är ett uttalande som inspirerar och värmer. Vi vill verkligen vara en kyrka för en ung generation. Vi vill att de skall trivas i Guds Hus och bara längta dit.

Under en tid har vi verkligen fokuserat vår bön kring detta, och samtidigt arbetat för att det skall ske. Helgen som gick var den bästa vi haft när det gäller genombrott och Gudsmöten i ungdomars liv. Ser fram emot att höra fler rapporter av det här slaget igen!