Svensk väckelsehistoria.

Ebba Boström, pionjär i 1800-talets Sverige, grundade Diakonistiftelsen Samariterhemmet i Uppsalas fattigkvarter för mer än 100 år sedan, först i form av räddningshem för unga kvinnor, barnhem, sjukhus och diakonissutbildning.

Ebba Boström var syster till statsministern Erik Gustaf Boström (1891-1900, 1902-04) och ekonomiskt oberoende. Efter en andlig kris och en omvälvande andlig upplevelse beslutar hon sig för att ägna sitt liv åt en kristen omsorg. Hon reser till London för att arbeta på den evangelikala diakonissanstalten Midmay Park. Under en svår sjukdom blir hon mirakulöst helad utan läkarhjälp. Hon är övertygad om att hon är bärare av helandets nådegåvor och beslutar sig för att vid återkomsten till Sverige tillsammans med några systrar starta ett räddningshem för prostituerade flickor 1882.

Under hennes ledning utvecklas visionen till att omfatta ett tjänarinnehem 1883, 1884-86 ett barnhem och sedan ett mindre sjukhus. Vid det här laget har Boströms verksamhet blivit mer och mer kontroversiell. I det lilla sjukhus hon startat behandlades de sjuka framför allt med förbön och Guds ord. Genom sin tro, sin självständighet, och sitt ekonomiska oberoende, skapade Ebba Boström ett vidsträckt diakonalt arbete med helbrägdagörelse genom tro som en av verksamhetens pelare.

Att minnet av Ebba Boström fortfarande är levande vittnar också den uppmärksamhet som visades 100-årsminnet av hennes hemgång. Den 20 okt 2002 högtidlighölls minnet av Ebba Boström Samariterhemmets grundarinna med kransnedläggning vid graven, med föredrag av Tuulikki Koivunen Bylund och samkväm på Samariterhemmet. Flera släktingar var närvarande.

Källa; Aronsson, Guds eld över Sverige