Samtal om Knutby.

I dagens Världen Idag publiceras en artikel omkring ett samtal på Uppsala Universitet, om Knutby Filadelfia och den utveckling som mynnade ut i mordet på Alexandra Fossmo. Församlingsledare från olika sammanhang deltog i samtalet, bl.a. Ulf Ekman och Sten Gunnar-Hedin. Vad som skedde i Knutby var oerhört tragsikt men har också hos gemene man naggat förtroendet för kyrkan ordentligt i kanten. Frågor som; varför grep ingen in?, varför tog man inte itu med vad som var fel?, varför agerade inte kyrkor i regionen mer handfast?, ligger säkert fortfarande och pyr hos många.

Det har skett många tragedier och ras genom historien i kyrkans liv, både individuellt och kollektivt. Och tyvärr, kommer det nog att ske igen i framtiden. Men detta får inte hindra oss från att fortsätta vara och bygga Guds församling. Ingen församling är perfekt. Det finns alltid något som kan bli bättre och vara bättre, alltid. Vi är alla på resa med Gud mot Gud. Detta skall inte ses som en överslätande kommentar för allt som behöver rättas till och justeras upp.

En av de stora farorna för pastorer och ledare är den isolering och ensamhet, som om man inte är uppmärksam, smyger sig på ledarens liv och ledarskap. Att inte stå ansvarig inför någon annan för hur man lever livet, leder sig själv och församlingen, är en alltför stor riskzon att befinna sig i. Det är i ensamhet och isolering som osunda tankar kan frodas och växa, allt medan omvärlden inte vet om vad som egentligen sker. Stoltheten som gör att jag inte erkänner för min broder att jag behöver hjälp, korrigering och stöd, för jag är mer angelägen om prestigen än hjälpen, gör att jag sätter allt för mycket på spel både för mig själv och andra som jag har ansvar för.

Vi behöver varandra mer än någonsin, både till uppmuntran, hjälp och stöd. Men också för att tillrättavisa, utmana och korrigera varandra, så att Guds verk, genom oss kan fortsätta att ha framgång.