Hopp.

Efter 1½ dags konferens på Hilton i Malmö, arrangerad av Eurolead.net, så har jag fått ett ännu starkare hopp. Att få umgås med människor och lyssna på deras stories om vad som sker runt om i vår del av världen, fyller en med glädje, hopp och tro.

Det går att bygga växande församlingar i Europa! Saker händer i både små och stora sammanhang. Jag åker hem med tips, ideér, tankar och koncept för det fortsatta arbetet i Charisma och Norrortskyrkan. Saker som både inspirerat, utmanat, provocerat men också bekräftat för mig att vi är på rätt väg.

Mer om detta längre fram. Det bästa ligger framför!

Paul Scanlon.

Ser fram emot att få lyssna till Paul Scanlon under två dagar på Hilton Hotell i Malmö. Paul är pastor i Abundant Life Church i Bradford, England. I somras var han en av huvudtalarna på Pingströrelsens sommarkonferens, Nyhemsveckan, i Mullsjö.

Med sin bok Crossing Over har han inspirerat många pastorer och ledare att våga ta de nödvändiga men också riskfyllda steg som det innebär att leda en församling vidare in i det 20:e århundradet. Paul är en fantastisk förkunnare och kommunikatör som jag lyssnat på under många år, dock alldeles för sällan live. Därför skall det bli extra roligt att åka de fem milen till Malmö om några timmar med vässad penna och stor förväntan.

Vill du veta mer om församlingen så finns det en länk här nedan på sidan.

Små ord som gör stor skillnad.

Blev i veckan uppringd av en journalist från tidningen Dagen som ville veta mina tankar angående programmet Existens och bevakningen av Kingdom Center, Höör. På frågan från journalisten svarade jag ödmjukt att jag inte ville ge några kommentarer. I artikeln stod... Richard Svensson vill överhuvudtaget inte uttala sig om Kingdom Center.

Att inte vilja ge en kommentar och att överhuvudtaget inte vilja ge en kommentar är en stor skillnad i hur det låter. Det sistnämda låter kaxigt, arrogant och som översitteri, vilket är långt ifrån verkligheten.

Men små ord kan ge en helt annan bild än vad som menas.

Prisa Gud och älska människor.

Temat för hösten i vår kyrka handlar om att tillbe Gud och älska människor. Två grundläggande sanningar som vi igen vill ge uppmärksammhet. Tillbedjan handlar inte om ex. sång och stil utan om våra liv. Vi är skapade för tillbedjan. Våra liv handlar inte om oss, utan om Gud i oss.

I en livsstil av tillbedjan öppnas ögonen för omvärlden, för andra människors liv och behov. När en människa möter Guds kärlek väcks en längtan att ge den vidare till andra. En kristendom som kretsar kring den egna upplevelsen och känslan har kantrat i andlig självupptagenhet. Jesus var väldigt tydlig med sitt uppdrag; - jag lämnar de 99 för att hitta ett får som är förlorat.

Jesus var inriktad på andra. Vårt uppdrag är andra. Andras liv, andras trygghet, andras välgång, andras... På söndag skall vi fortsätta att tala om detta. Välkommen då!

Tyckande och tolkning.

I gårdagens Dagen publicerades en intressant undersökning som gjordes av bokförlaget Metusalem under konferensen Lapplandsveckan, angående unga kristnas syn på vad som är synd eller ej. Utan att gå in på frågeställningarna i detalj så kan man säga att vår syn på vad som är synd eller ej många gånger sker utifrån tyckande och tolkning. För en del är det synd att dricka alkohol, för en del är det inte en synd. För en del är det synd att röka, för andra är det inte en synd. En sådan debatt är i längden overksam då man lätt intar vars ett dike och så skjuter man det ena argumentet efter det andra mot varandra. Det leder ingenstans.

Många gånger bottnar vårt tyckande i en "du får inte-mentalitet". En del av oss kanske växte upp i hem där enda argumenet för att inte få göra vissa saker var, du får inte. Eller så hamnar vi som kyrka i "du får inte mentaliteten" för vi är rädda att konfronteras med frågorna. Vi blir en kyrka mer känd för allt vi är emot än allt vi är för.

Istället för "du får inte" så är frågan varför? mer berättigad. Varför dricka, röka, tänka mer på sig själv, ragga eller gå ut på krogen? Vad är motivet till en sådan livsstil? Varför måste vi göra det? Vad är syftet? Om vi skall vara ärliga så handlar det inte om vad vi tycker utan vad bibeln säger i olika frågor. Om detta kan vi givetvis tycka och även tolka. Många gånger är det märkligt vad vi kan hitta stöd i Skriften för saker som vi egentligen vet andas kompromiss och delad håg. Man kan bli så fri fri, att man tappar begrepp och perspektiv likaväl som om man är lagisk, stram och snäv.

Frågan, varför, kan hjälpa till att rannsaka motiv och bringa balans och ordning i ett tyckande och tänkande som annars kan dra iväg allt för långt.

Röjning pågår.

Sitter och pustar ut efter ett intensivt röjningsarbete i trädgården. Mängder av grenar, löv och mycke annat skall snart iväg till tippen. Det är skönt att rensa. Det blir luftigare och lättare att röra sig på ägorna. På samma sätt är det med den inre människan. Lite nu och då får vi ta fram redskapen och röja upp. Ibland får saker växa obehindrat och efter ett tag tar de allt för stor plats och hindrar växt för det som egentligen skall växa i våra liv. Och konsekvensen blir till sist orörlighet och stagnation.

Frälsningen är ett pågående verk. Det krävs arbete, och Paulus uppmanar de troende i Fillippi att arbeta med fruktan och bävan på sin frälsning. (Fil 2:12). Ingen kan arbeta sig till den frälsning som innebär att gå från mörker till ljus. Den är ett verk av Anden och sker av nåd. Men vad Paulus talar om är det pågående frälsningsverk där vi, genom vår vilja, ger Gud access att fortsätta arbeta i oss och genom oss. Det arbetet är vi i allra högsta grad delaktiga i och ibland krävs det lite röjningsarbete. Attityder, tankebyggnader och vanor som inte gangnar till det goda som Gud vill får röjas ut så Guds kraft och härlighet kan bli ännu mer synlig genom oss.

Önskar dig en god måndag.

Kraften i den fria viljan.

För ett tag sedan hörde jag ett citat som löd; om du vill allt vad Gud vill då kan det bli vad Gud vill. Vår vilja besitter en oerhörd kraft. Viljan som är nerlagd av Gud i människan har kraften att både stänga eller öppna dörren till det Gudomliga. Viljan kan antingen upproriskt välja att gå sin egen väg eller ödmjukt böja sig under Guds vilja.

Summan av vårt liv är summan av våra beslut. Beslut som på ett eller annat sätt är kopplade till vår vilja. Det lättaste att göra när saker går emot en eller inte blir som man tänkt, är att skylla ifrån sig. Då undkommer man lätt det ansvar som man själv har. Men till slut så handlar det om vad man själv vill och vad man själv beslutar sig för att göra.

När vi väljer att låta våra liv ledas av Guds vilja sker under. Både små och stora, (om man nu kan gradera under på det sättet) Under är nog bara under oavsett! Vill uppmuntra dig att ställa din vilja i Guds tjänst, i ditt liv, i din familj, i din församling och på din arbetsplats och varhelst du rör dig. Det ligger en enorm kraft i den fria viljan. Låt oss se till att den kraften verkar för det som är gott och beståeende.

Det handlar om människor.

En människas värde kan inte mätas. Oavsett vad vi lägger i andra vågskålen väger värdet över. Kyrka handlar om människor. Jesus gav inte sitt liv för för struktur och organisation i första hand. Han gav sitt liv för en hel mänsklighet som var och är förlorad utan Gud. När detta är sagt är det viktigt att påpeka att vi i Kristi kropp har behov av system och struktur. Utan detta kan inte liv flöda. Det har sin plats och funktion. Petrus talar om att vi är; levande stenar i ett andligt husbygge (1 Petr 2:5)

Men ibland känns det som om tron på strukturen tar överhanden i längtan efter resultat. Vi tänker: - om vi bara byter struktur, då, då kommer tillväxten. Det kanske bidrar, men en förändrad struktur hjälper föga om inte människor förändras inifrån. Yttre förändring är en konsekvens av inre förändring. Att vi gör annorlunda betyder inte per automatik att vi har blivit annorlunda.

Därför handlar kyrka om människor. Struktur kan inte förvandla en stad, men människor kan. Och där liv finns, behövs struktur. Och en flexibel sådan. Strukturens uppgift är att supporta och säkerställa att liv kan födas, växa och utvecklas. I ett samtal med en kollega tidigare idag påminde vi varandra om att det handlar om människor. Alla slags människor. De stora genombrotten går via öppenheten och kärleken från en människa till en annan, och en till, och en till och en till...

Att förändra struktur är bra, men att människor förändras är bättre! Det är vad Sverige behöver mer än någonsin.

Kom med igen.

Gång på gång stöter jag på människor som går i kyrkan utan att vara, som bibeln säger, planterade i den. Those that be planted in the house of the Lord shall flourish in the courts of our God. Psalm 92:13 (KJV)

Jag vill inte peka finger eller döma, men jag blir bekymrad varenda gång det sker. Nu tänker inte jag på människor som saknar uppenbarelsen eller kunskapen om vikten av en församlingstillhörighet. Jag tänker på dem som varit med i en annan församling men som av en eller annan anledning valde att lämna sin kyrka.

Jag har hört allt för många ursäkter till varför man inte, ännu en gång, valt att överlåta sig till en ny gemenskap. Ursäkter som; - jag vet inte om jag vågar lita på en pastor igen, - det finns ingen kyrka i min smak, - de gör inte si och de gör inte så, - vi har inte bestämt oss än, och alla andra varianter däremellan.

Med all respekt för anledningen till att man valde att lämna sitt gamla sammanhang, men idag är idag och igår är igår. Livet är nu och idag förväntas vi att fatta beslut som bygger mot imorgon mer än igår. Bibeln förespråkar inte en församlingssyn där man tittar in i det ena sammanhaget efter det andra och väljer ut det bästa som man tycker passar. Tvärtom. Att tänka och göra så är en självisk livsstil.

Till dig som lever utan en församling vill jag säga; gå med igen! Plantera ditt liv i ett sammanhang där du tjänar Gud i en lokal vision tillsammans med de människor som finns där. Den som planterar sig i Guds hus kommer att blomstra. Det är ett löfte som Gud ger. Ingen kyrka är perfekt. Alla församlingar har fläckar, brister och svaga länkar. Men det visste Gud om innan han beslutade sig för att ge oss löftet! Så välkommen in igen och blomstra!

38 år.

Idag har jag firat att jag gått in på år 38 i livet. God mat, shopping med familjen och lite jobb i trädgården summerar högtidsdagen. När man tänker 38 framåt så känns det vääldigt långt fram i tiden, men när man ser sig tillbaka så undrar man vart alla år tagit vägen. Det känns som igår när man satte sig på cykeln på väg till sin första skoldag. Det var 15 år sedan min fru och jag sa ja till varandra i Osby kyrka. 12 år sedan vår son föddes. Och så allt annat som hänt däremellan.

Tiden går och frågan är vad vi fyller den med. Tiden väntar inte på oss och kompenserar oss inte om vi missbrukar den. Så hur vill jag leva mina kommande 38 år? Jag tror jag vet, men det skadar inte att ännu en gång, både nu och då, se till att tiden används till det som har värde, mål och mening.

Filipperbrevet 4:8... Och så, mina bröder: det som är sant, det som är upphöjt, rätt och rent, det som är värt att älska och akta, allt som kallas dygd och allt som förtjänar beröm, ta fasta på allt detta.

En annan trevlig "present" var beskedet att jag blivit antagen till en kurs för pastorer med start i höst. Jag ser verkligen fram emot att sätta mig i skolbänken igen. Mer om det senare.

Wow!

Kan inte låta bli att skriva om vad som hände idag på Gudstjänsten.

I Norrortskyrkan brukar vi ha ett videoinslag som vi kallar för kyrknytt. Det är ett videpresentation på några minuter som pålyser kommande veckas möten och samlingar, allt i en packetering av humor och glimten i ögat. Kyrknytt har verkligen blivit en punkt alla ser fram emot i Gudstjänsten.

Idag slog kyrknytt alla rekord. Eftersom jag fyller år imorgon hade man gjort ett lite längre inslag som jag inte hade en aning om. Igår, lördag, hade några satt sig i en bil och åkt ner till Höör från Vallentuna, för att där göra en intervju med min fru Helen, för att därefter sätta sig i bilen och köra de 60 milen tillbaka igen. Väl hemma vid 23-tiden börjar man att redigera filmen. Nåstans vid 5-tiden på morgonen går man och lägger sig, för att sen kliva upp och vara på Gudstjänsten klockan 10! Allt detta arbete och slit för en film på några minuter om en skåning som fyller 38. Jag blev riktigt rörd där jag satt och tittade på.

Inslaget var helt strålande! Tack alla ni som gjorde detta. Ni e för härliga allihop. Jag är stolt över att få vara er vän och pastor.

Söndag.

Det är söndag morgon och jag förbereder mig för Gudstjänsten som börjar om några timmar. Jag kan tänka mig att vi är ett antal präster och pastorer över landet som sitter och slipar detaljerna på dagens predikan just nu.

Budskap kommer att förmedlas, packeterat i olika stil och framförande, i kyrkomiljöer som har olika liturgi och upplägg. Detta tilll trots så har vi en övertygelse om att Ordet i sig har sprängkraft och verkan trots olikheter och stil. Guds Ord är levande och verksamt och det bär alltid frukt när det finns hjärtan som tar emot och handlar i tro på vad som står skrivet.

Mörka siffror.

I ett av Metros nummer i veckan uppmärksammas en undersökning angående svenska folkets alkoholkonsumtion under sommarmånaderna. Det är en mörk läsning."Svenskarna dricker allt mer på sommaren. Under en tioårsperiod har Systembolagets försäljning under juli månad ökat med 37 procent.

Den stora ökningen är oroande anser Sven Andreasson på Statens folkhälsoinstitut. Han menar att det finns ett klart samband mellan den ökade alkoholkonsumtionen och vårat medlemskap i EU." Siffror ljuger inte, men i det här fallet hade man önskat det. Alkoholen har ställt till med, och ställer till med en så oerhört stor förödelse i människors liv. Våld, misshandel, övergrepp, separationer, ångest, fruktan, ja listan kan göras lång. Allt följer i spåren av alkoholens framfart i sammhället. Och konsumtionen kryper allt längre ner i åldrarna.

Som kyrka har vi ett stort ansvar i att vara en motvikt mot detta. Argument som betonar den kristnes frihet bör istället ersättas med argument om den kristnes ansvar gentemot sin medmänniska. E det nödvändigt att vinflaskor står framme på en fest arrangerad av kristna? Nej! Bibeln säger inte att det är synd att ta ett glas vin, men Paulus är noga med att poängtera varje troendes ansvar gentemot sin nästa. Om vår frihet leder till att andra människor faller är det vi som felar!Verklig frihet är att säga nej till något som jag på ett sätt har rätt att göra, med hänsyn till min nästa. En person berättade för ett tag sedan för mig att när hon beslutade sig för att ta Jesus på allvar kom en tydlig längtan att säga nej till alkohol. Hon hade inte hört någon predikan om det, eller på något annat sätt fått det tillsagt till sig. Det blev så naturligt för henne att säga nej till detta i samband med hennes beslut att följa Jesus.

Låt oss hjälpas åt att skapa alkoholfria zoner i Sverige i både kyrkor, församlingar, hem och gemenskaper. Det behövs mer än någonsin i en tid där mörka siffror talar sitt tydliga språk.

Vänner.

I måndags tog jag tåget över till Köpenhamn. Man får en "internationell feeling" varenda gång man åker över sundet. Öresundsregionen är rätta platsen att bo och arbeta i. Förlåt alla 08:or och 031:or, men det är här det händer!

Under några timmar satt jag på ett mysigt utecafé på Vesterbro och samtalade med en god vän till mig som jag känt sedan många år tillbaka. När vi skildes åt så tänkte jag på vilken rikedom det är att ha människor omkring sig som både kan uppmuntra, inspirera, vägleda och tillrättavisa en så att man håller kursen både i livet och i tron.

Välkommen.

Efter lite funderingar så har jag bestämt mig för att blogga. Det är alltid en utmaning då detta kräver uppdatering och kontinuitet om det skall bli intressant för dig som läsare. Men jag tar risken. Välkommen till min blogg.

Allt Gott
Richard Svensson